Okej, jag avgudar House. Det har länge varit min absoluta seriefavorit. Jag tycker manuset är briljant, det är spännande fall samt ett geni i huvudrollen. Hugh Laurie spelar den bittra, sorgliga och humoristiska geni-läkaren med en extren närvaro. Men det var någon som sa att en rollprestation inte kan hålla uppe en hel serie. Jag vet egentligen inte varför jag inte började se Grey´s Anatomy från början, den verkade ju ha flera av de egenskaper som jag söker i en serie. Kärlek, dramatik och lite spänning. Jag tror det var min sambo som kallade det för mesigt kärleksdravel och vägrade titta med mig. Men efter lite tjat så laddade vi ner de första två säsongerna och är nästan igenom båda nu.
Vi både är glatt överaskade. Den har verkligen allt, nästan lika spännande "sjukhusfall" som i House, hjärtgripande kärlekshistorier och fantastiska karaktärer. Det är överlag en väldigt genomtänkt serie som tillskillnad från mycket andra serier inte spretar utan håller en hög jämn nivå. På många sätt så gillar jag GA bättre än House eftersom personerna i GA är lättare att tycka om och känna igen sig i. Jag kan tycka att det många gånger är svårt att relatera till eller ens förstå House beteende. Och ibland är det så jobbigt att se hur han behandlar det i sin omgivning att det tillochmed kan vara lite obehagligt. I GA sårar visserligen folk varandra, de gråter, skriker och hatar. Men det känns alltid som anledningarna och den bakomliggande händelsen reflekterar känslorna. Kort sagt förstår man karaktärernas känslor bättre.
GA är en serie man kan relatera till, trots att man själv inte är kirurg är serien så mycket mer än bara det. Det handlar om riktiga känslor, oro, ångest, kärlek, lycka och så vidare. Känslor som alla har. House är en serie som på många sätt är svår att relatera till, ibland är det som sagt svårt att föstå känslorna i den och ännu svårare att relatera till dem.
Jag älskar visserligen fortfarande House men GA har varit en härlig överaskning och jag kan inte sluta titta.
