Jag ser mig själv som en ganska känslosam människa. Jag har lika nära till skratt som till tårar och detta visar sig såklart även när jag ser på TV. Men för några månader sen ansåg j och a att det var omänskligt att jag aldrig gråtit till Greys Anatomy, som ju är en så väldigt känsloladdad serie. Och visst, det är mycket i den som man BORDE gråta till (pappor som dör, hjärtan som brister osv osv..). Men det är ändå något som saknats och jag kom på vad det är idag när jag såg senaste avsnittet av Gilmore Girls. Jag känner inte igen mig tillräckligt i karaktärerna, eller jag känner inte igen mig tillräckligt i dem för att känna MED dem. Veckans Gilmore Girls var så fint, så känslosamt och bra att jag nästan hade tårar i ögonen hela tiden. Jag känner karaktärerna, i sju år har jag fått lära känna dem och det är också därför jag blir så känslosam när jag ser på det. Men det krävs inte alltid sju år, jag kan bli nästan lika känslosam av Oprah, en fin eller sorglig film eller en riktigt bra bok..tillexempel så satt jag själv i mörker i en timme efter brokeback mountain och bara storgrät. Så jag vet inte varför jag inte kan gråta till Greys Anatomy..men jag vet garanterat varför jag grät till veckans GG..lorelais sång, lukes leende till lorelais sång, logans fråga till lorelai, vetskapen om att Luke kommer be lorelai att följa med på båtutflykten..
Nu är det Lost som gäller..får rysningar när jag tänker på hur förra veckans avsnitt slutade..
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
8 comments:
Vilken syster jag har:) Fast å andra sidan ska du se hur jag mår efter Love actually:)
Det är sällan tv-serier berör mig såpass mycket att jag börjar gråta, kan inte komma på ett enda exempel så här på rak arm, lite vattniga ögon kanske.
Någon som däremot får mig att verkligen böla är Lars von Trier, Dancer In the Dark är sjukt stark. :)
inte ens när spike dör i slutet på buffy?
Nä, det får det faktiskt inte ens att vattnas. Då är det mycket starkare när Buffy dör i slutet på säsong 5, även om man vet att hon kommer tillbaka.
så känslokall! jo det var sorgligt när buffy dog, men som sagt..man visste ju att hon skulle komma tillbaka..
Nä, det har inget med att vara känslokall att göra, jag tycker helt enkelt att han inte lyckades riktigt.
nej det där med känslokall var mer skämtsamt..:)Hur menar du att han inte lyckades? gillar du inte spike som karaktär?
Om jag inte gillar Spike? :D
Herregud, jag älskar Spike! Homosex kanske inte vore så dumt ändå har jag nog tänkt många gånger. :)
Men det känns för planerat och för perfekt hur han offrar sig, det känns inte riktigt äkta.
Spikes kärlek till Buffy har många finare ögonblick, det bästa är kanske det när han försöker våldta Buffy, det var starkt och kändes äkta på ett sätt som dom inte lyckades med i finalen.
Post a Comment