Eftersom jag älskar romcoms var det kanske inte så konstigt att jag älskade Desperate housewives när det först började för ett par år sen. Den var ganska orginell i sin härliga plastighet, som en dagtidssåpa med mer kvalitet och bättre skådespelare. Men ganska snabbt tappade den fotfästet och blev mer och mer overkligt och ologiskt. Det verkade ju som att det var en dramaserie med lite kärlek- och komediinslag, men sen blev det bara skumt. Så jag slutade titta..men sen blev jag väl desperat under något jul- eller sommaruppehåll och såg i kapp. Kort sagt, jag fastnade igen...det är väl nåt med den där plasiga låtsasvärlden som attraherar mig.
Nu har iaf den fjärde säsongen dragit igång och jag såg alldeles nyligen det första avsnittet. Och det är verkligen sig likt..alla har massa hemligheter och beter sig allmänt suspekt och konstigt. Det är absolut inte en dålig serie, men det är inte bra heller. Jag tror att jag ser den av samma anledning som jag ser The hills...det är ytligt, mycket dramatik och överlag långt ifrån min egen verklighet.
Så jag fortsätter att se på DH, som ett sätt att rymma från min egen verklighet i 42 minuter.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Trevlig blogg, lite synd att du måste skriva om just DH nu när du tvingar mig att skriva ett inlägg...
Jag har sett typ 2 halva avsnitt av den serien och då enbart pga. skådespelerskorna, inte handlingen eller något sånnt :D
meen jag tvingade inte dig till inlägg just till detta blogginlägg, utan bara mer i allmänt het sådär..
läser man bör man också kommentera då och då! :)
Post a Comment