dagens finaste ord

..och tyvärr är de inte mina.

(Ur "On the radio" av Regina Spektor)

You're young until you're not
You love until you don't
You try until you can't
You laugh until you cry
You cry until you laugh
And everyone must breathe
Until their dying breath

And then you take that love you made
And stick it into some
Someone else's heart
Pumping someone else's blood
And walking arm in arm
You hope it don't get harmed
But even if it does
You'll just do it all again


Jag gillar när text inte krånglas till i onödan. Ofta är det raka, enkla också det vackraste.

det är vacker enkelhet..

..att barnsligt lyfta upp fötterna när jag cyklar i vattenpölar.

intressant

Peter Englund om Ramsay

min idol!

Nu när jag vidareutvecklat min blogg så vill jag bara nämna att jag bara har en idol och det är Annika Lantz. Det härliga med henne är att hon är en övermänniska och en vanlig människa i samma paket. Hennes bok 9 ½ månad var det roligaste, sorgligaste och mysigaste jag läst på länge. Hennes radioprogram är genialt och allt hon säger är smart, roligt, genomtänkt och intressant.

En annan sr-profil som jag gillar är Olle Garp!

Redan torsdag..

..ja sommarveckorna springer förbi.

De första avsnitten av säsong tre av Weeds har läckt ut flera veckor innan premiären och igår såg vi de två inledande. Det var rejält dramatiskt kan jag lova. Och roligt..
Bara tanken av hur provocerade vissa amerikanare blir av den här serien gör den värd att se. Sen att manuset är bra och skådespelarinsatserna briljanta gör inte saken sämre.

Här kan ni hitta de nya avsnitten..tror dessutom att säsong två visas på trean. sen kan man ju alltid köpa dvdn. hur som helst är det inte försent att börja titta på serien om den ensamstående tvåbarnsmamman i det fina villaområdet som börjar sälja droger.

Jag tyckte att Martin Kellermans sommarprat var bra. han verkade sympatisk och tuff. Lyssna på poddversionen så slipper man musiken. Som jag kan tycka stör något i själva berättandet.

gamla ord får ny plats!

sitter och läser gamla ord. och tyckte att detta passade in ganska fint..

när mörkret
liksom suddat bort solen
och den ljusblåa himlen försvunnit
bakom tunn dimma
hittar jag små kryphål
där solen kan blända mig
och jag kan andas ny luft
friska vindar mot naken hud,
och jag kan inte hjälpa att
spricka upp i ett värmeleende
viskar för mig själv att
nog finns det hopp om en morgondag

lyser ikapp med solen.

nehe..

eftersom ingen av de typ 50 unika läsarna hittills denna vecka har svarat på om de är intresserade av att lära känna mig bortom mitt serieomtyckande så utgår jag från att ni alla är superintresserade! :)

fast nu har jag inget att skriva direkt. är bara extremt trött och längtar till semester

förövrigt känns min existens meningslös idag